SoffiProppi

Nu tror jag inte att det är så många hästbrudar som kikar in här varje dag, men jag måste ändå dela med mig av något som hände igår.

Red den fina herren på bilden över, samma häst som jag spenderat 2-3 dagar i veckan med sen i januari. Vi har på det senaste börjat fatta hur den andra fungerar och vi kivas som ett gift par men när vi kommer över de bitarna flyter allt fram på moln.

Igår var det väldigt väldigt varmt, och fullt med bitande insekter och Preston (the häst) var inte särskilt nöjd alls så vi höll till inne i ridhuset där det var lite svalare.

Till en början var vi inte på samma mynt alls, Preston ville springa och springa, Sofia ville att det skulle vara lite mer samlat och stiligt. Satte upp några koner som vi först plöjde igenom så det sprutade röda små hattar överallt, men snart så började vi liksom fatta att man kanske ska samarbeta lite?



Efter ett litet tag med lite busande och kämpande så hände något. Det sa liksom pang och vi flög fram. Kunde likagärna varit inne i Globen Arena och slagit skiten ur Jan Brink och resten av dressyreliten, så jädra snyggt gick han.

Ni som inte rider kanske inte riktigt förstår tjusningen, men alltså... Fatta att ni sitter på ett djur som är 176 cm hög i manken, och väger över 600-700 kg, kan hoppa hinder som är 2 meter höga och galoppera i 70 km/h. Ett djur som kan närsomhelst sticka iväg, sparka av dig, döda dig utan att du kan på någotsätt försöka stoppa denne.

Tänk dig att ni är i perfekt harmoni. Tillochmed andningen är synkroniserad. Lägg över lite vikt på högra skinkan och hästen svänger direkt åt höger. Flytta bak vänster ben en aning och hästen dansar sidleds. Svanka och ni gör en perfekt halt. Lyft högerhand och hästen trampar till under sig och formar kroppen som en banan.

Det är en helt obeskrivlig känsla. Det går inte ens att beskriva, det måste upplevas själv.



Hoppas någon klarade av att läsa denna obarmhärtligt långa text, hahah, ni vet vad man säger, plötsligt händer det!