baby baby
Ja, alltså... Efter någon timme av ren skräck så hittades den. I ett fönster. I rummet jag haft prov i. Hehehe...
Men jag kan lova er, under tiden den var borta var jag helt knäckt, var så jävla nära att börja gråta så det finns inte hahaha... Hela livet kändes hopplöst. Liksom, hur skulle jag nu kunna cykla hem utan musik?!
Det är sjukt vad jag är beroende till den lilla manicken (som egentligen är ganska stor). Men, det viktigaste är ju dens innehåll, all musik. Jag kan inte gå en meter ensam utan musik. Ett beroende, och ett ganska så begränsande beroende ibland vill jag lova. Men så värt det!
Kommentarer
Trackback
